Så kan Mild salut användas i en mening
- Sara såg också honom i ansiktet, liksom han henne, och slutligen frågade hon med en skär, mild röst : vad är det du ser så på ?
- Naturen tycktes sympatisera med de unga sälla, mild och full av kärlek slöt hon dem lik en öm mor i smekande armar.
- Men du kom igen, du kom med välsignelse till vårt hem, du var mild och saktmodig, stark och god, när du kom tillbaka.
- Luften är ännu mild och ljum efter dagens brinnande solbad, solen brinner ännu i blommornas rusiga doft.
- I Virserum lyckades man få ihop tävlingen en mild vinter till trots.
- Nu har Agnes Wold blivit hedersdoktor – firades med salut
- frågade Haraldsson i en ton som, begagnad av honom, kunde kallas mild.
- Det var inte så säkert, att han var så där mild och godmodig, som han hade visat sig i deras stuga.
- säger far, och han blir så mild i rösten.
- Hon var mild och god till lynnet, hon som Dunfin.
- Där gingo änglar med vita släpande vingar, där hördes Gud sjunga med mild stämma.
- - Om det är så, att du har varit till ljus å glädje för dina fattiga föräldrar, så kan du bära din dräkt med heder, sa han med mild röst.
- — Hon egde inte en tanke, inte en önskan, som inte var min — hon var vacker, talangfull, öm och mild...
- Hon ser på mig med mild blick och hennes långa man glänser när solen tittar fram mellan molndrivorna.
- - Inte får kyrkoherden ta saken på detta sättet, sade skolmästarn äntligen och sökte göra sin röst mycket låg och mild.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
